Introduktion till Jehovas vittnen

Det ringer på dörren, en främmande person tar kontakt på gatan eller en god vän kommer med ett förslag. Du kan i och med detta ha blivit kontaktad av en sekt. Sekterna är aktiva varje dag utanför samhällets strålkastarljus. 

För att ge framför allt ungdomar möjlighet att tänka efter före borde grundskolan informera ordentligt om ytterlighetsrörelser med tanke på att sekternas värvare vet hur man bryter ner en människas kritiska tänkande. Sekternas värvare är ofta mycket trevliga men undanhåller information och det kan ta flera år för nykomligen att inse vad medlemsskapet i sekten innebär. Massmedierna har å andra sidan de senaste åren intervjuat avhoppare i ökad omfattning.

Jehovas vittnen rekryterar visserligen inte in särskilt många medlemmar utanför sina egna familjer men bara i Sverige finns det minst ett halvt dussin manipulativa och destruktiva sekter och nya bildas efterhand. Och Jehovas vittnen är inte värst av de manipulativa sekterna.

Alla som går igenom en kris kan lätt dras med i sekter och ungdomar i och utanför sekterna är självklart en viktig målgrupp därför att de saknar livserfarenhet. Samhället satt upp åldersgränser för hur gammal man måste vara för att skriva under ett avtal eller för att få inhandla öl, men vem som helst kan övertalas att slänga bort sitt liv för en sekt långt tidigare. Jehovas vittnen har i vissa fall påbörjat rekryteringen av barn i tolvårsåldern till föräldrar som aldrig haft anknytning till Jv.

Efter att ha levt hela sitt vuxna liv i en manipulativ sekt för att sedan bli utesluten eller gå ifrån väcker många tankar och känslor. Man ställer sig  komplicerade frågor. En är om sekter borde få bedriva sin verksamhet i en gräddfil med argumentet att samhället vill värna alla människors religionsfrihet.  Budskapet som vissa sekter för fram kan betraktas som religiöst men i slutänden handlar sektlivet ändå om att lyda ett skadligt regelverk under hot om att annars bli betraktad som död. Gå med i en manipulativ eller destruktiv sekt och du har avsagt dig dina friheter.

Jag funderar också på om det är en yttring av sann kristendom när Jv fullständigt bryter kontakten med uteslutna på grundval av två eller tre förvrängda bibelcitat. Spelar hotet om att själv bli utesluten  och innehållet i  Vakttornets propaganda någon roll när ett 'vittne' väljer att bryta kontakten? Å andra sidan måste en relation vara ömsesidig för att existera. Uteslutningarna för bland annat med sig att föräldrar tar avstånd från sina barn som uteslutits av församlingen i linje med instruktionerna i Vakttornet. Barn tar på samma sätt avstånd från sina föräldrar. Det händer också att mor- och farföräldrar inte får umgås med sina barnbarn och att barnbarn aldrig träffat sina mor- eller farföräldrar. Uteslutna ungdomar förlorar hela sitt sociala skyddsnät eftersom alla anhöriga; föräldrar, syskon, släktingar för det mesta är Jehovas vittnen.

Hur många människor här i Sverige tänker på att det ställs högre krav på barn till Jv än på jämnåriga  'vanliga' barn? Jv-barn tvingas  knacka dörr tillsammans med sina föräldrar varje månad oavsett väder och vind. Ibland är de hungriga för att det inte funnits tid till att äta innan. Unga flickor ska två och två söka upp främmande människor i mindre trygga bostadsområden och människor som får besök är inte alltid trevliga. Tänk dig att du ringer på en dörr med tidskriften Vakttornet i handen och du känner på dig att den som kommer att öppna är arg.

Barnen ska också sitta iklädda finkläder och lyssna till ensidiga föredrag avsedda för vuxna mer än tre timmar varje vecka. De får inte fira jul eller födelsedagar tillsammans med sina skolkamrater och ska stå upp för Jehovas vittnens tro i skolan. Under tonåren måste de foga sig i en hedersmoral som har sitt ursprung i Mellanöstern så länge som de bor hos sina föräldrar oavsett om de själva blir fullvärdiga 'vittnen' eller ej.

Jv:s ledning, det vill säga Sällskapet Vakttornet, drar nytta av religionsfriheten men enskilda 'vittnen' får inte förmedla självständiga åsikter till varandra eller världen utanför. Ska vi värna friheten för sekter, kriminella nätverk och politiska extremistpartier samtidigt som den lilla människan förlorar ägandet av sitt eget liv? Tiotusentals Jehovas vittnen världen över har dött av blodvägran eller drivits till att begå självmord.

När vaknar demokratiska länder och vidtar åtgärder mot farlig religiös sekterism på deras egen bakgård? Vad är viktigast? Individen eller organisationerna?