Det är inte ovanligt att sekter kontrollerar sina medlemmars privatliv in i minsta detalj, även mer allvarliga beslut i livet som vem man väljer som äktenskapspartner. Är du ett Jehovas vittne förväntas du gifta dig med ett annat 'vittne' eller inte gifta dig alls. Tänk efter innan du snärjs av en sekt. Om du är en ogift man och söker dig till Jehovas vittnen är du dessutom ett jaktobjekt för ogifta kvinnor i församlingen. Om du är en ogift kvinna kan du inte ta för givet att du hittar en lämplig broder.

Bland Jehovas vittnen finns det fler kvinnor än män och man kallar varandra för bröder och systrar. Att gifta sig med en 'utomstående' är inte orsak till uteslutning men 'vittnet' förlorar sin status i församlingen. Ogifta systrar ska vara kyska och anständiga och leva för att tjäna Gud och sprida samfundets budskap. Sex före äktenskapet är förbjudet och en betydande andel unga systrar gifter sig innan de fyllt tjugoett. 

En av Sällskapet Vakttornets s k regelböcker anger tydligt att kvinnan måste vara beredd på att underordna sig sin man:

"Att förbereda sig för äktenskapet inbegriper att man sätter sig in i vilka roller Gud har tilldelat mannen och hustrun. En man måste veta vad det innebär att vara huvud för ett kristet hushåll. Den rollen ger honom inte rätt att uppträda som tyrann. ... På samma sätt måste en kristen kvinna förstå vilken viktig roll hustrun har. Kommer hon att vara villig att underordna sig 'sin mans lag'? ... Kan hon vara samarbetsvillig och underordna sig en ofullkomlig mans myndighet? Om hon inte tilltalas av den tanken bör hon avstå från att gifta sig." [1]

Äktenskap är trots detta viktigt för ogifta systrar av flera skäl. Yngre systrar lever ofta på eller under existensminimum. De förväntas knacka dörr många timmar varje vecka och arbetar därför deltid. Utbildning efter gymnasiet betraktas som en andlig fara. De konkurrerar med varandra och får redan i tjugofemårsåldern tvivla på äktenskapsdrömmen.

Att bröderna skaffar sig yrkesutbildning är dock mera accepterat därför att de, om de gifter sig, har ansvaret att vara familjeförsörjare. Äktenskapet blir för systrarna en paketlösning med maken som arbetshäst, god inkomst, barn och villa. Nu invänder troende Jehovas vittnen att man ska få mycket av det där i paradiset. Men hur mycket man än tror och avvaktar kommer inte paradiset. 

Min erfarenhet efter att ha varit en ogift syster i sjutton år är det finns systrar som uppriktigt väljer att vara singlar, vill sprida budskapet om Guds kungarike och har stöd av sina vänninor. Kanske tänker de på bibelordet i 1 Kor. 7:8,9; "Till de ogifta och till änkorna säger jag att det är bäst för dem om de förblir vad de är, liksom jag. Men om de inte kan behärska sig bör de gifta sig; det är bättre att gifta sig än att brinna av åtrå." 

Det finns inte oväntat systrar som längtar efter att gifta sig och lägger ner mycket energi för att hitta en broder. Andra tänjer på reglerna genom att flirta med män som är med vid möten i Rikets sal utan att männen är  fullvärdiga medlemmar i församlingen. Ofta utvecklas en vänskaplig relation på systerns förvärvsarbete  mellan henne och en s k icke-troende man. Har de har sex innan ett eventuellt äktenskap blir hon utesluten ur församlingen. 

Sex före eller utanför äktenskapet är en av de vanligaste orsakerna bakom uteslutning för Jehovas vittnen. Kvinnor som lämnat Jehovas vittnen inser å andra sidan att det går utmärkt att leva i ett jämlikt förhållande med en man och att mannen rentav är både lydig och lycklig.

Att söka en äktenskapspartner

Sektreglerna säger att det är mannen, brodern, som tar initiativet till man lär känna varandra, vilket kallas för sällskapande.  Han ska innan dess diskret ha tagit reda på om systern som han är intresserad av lever efter kristna normer och går mycket i tjänsten. Det betyder att han främst väljer en pionjärsyster därför att pionjärer går mycket i tjänsten (minst 70 timmar varje månad). En ung syster  ökar sitt värde på äktenskapsmarknaden om hon både är duktig i tjänsten och anspelar på sex. Romantiska känslor utvecklas ibland när ogifta knackar dörr med varandra. Ungdomar kan också träffas informellt i grupper då och då under kvällar och veckoslut för att bygga ett socialt kontaktnät.

En syster kan ta kontakt med en broder för att sällskapa om hon inte visar sina avsikter alltför öppet. Hon letar efter en andlig och ärbar man och närmar sig honom tillsammans med en vännina eller under en gruppaktivitet. Det är inte riskfritt med tanke på att drömprinsen kan förälska sig i en av hennes vänninor. Vissa systrar arrangerar utstuderade snaror för aningslösa bröder. Finns inga lämpliga kandidater där de bor flyttar systrarna runt till olika församlingar och stannar ett par år i varje församling tills de möter den rätte.

Medelålders systrar är ofta mer framfusiga än sina yngre systrar med tanke på att det är nu eller aldrig och att de tidigare kan ha upplevt samlivet med en man. Jaktskickligheten är imponerande. Målgruppen är ofta män som vill bli Jehovas vittnen. Giftaslystna systrar kan prata med mannen i Rikets sal före och efter mötet och bjuda hem honom och den broder som försöker få honom att bli ett Jehovas vittne. Och givetvis se till att mannen inte spanar in yngre systrar. Här finns en balansgång mellan att säkra bytet och att rätta sig efter en outtalad regel som säger att en ny församlingsmedlem ska ha varit döpt i ett år innan denne sällskapar. Anledningen är att man ska förvissa sig om att han (eller hon) visar allvar med att leva som ett vittne. 

Ett havererat äktenskap

Behovet hos kvinnor av manligt stöd kan göra att ogifta systrar klänger sig fast vid manliga släktingar. En syster i mogen ålder sade att hon fick kritik av sin församling när hennes biologiske bror från Stockholm kom på besök. Han var inte ett Jehovas vittne eller troende men hon skulle inte promenera med honom därför att andra invånare i deras lilla stad kunde få för sig att han var hennes pojkvän, att de hade ett sexuellt förhållande och att sådana rykten skadade församlingens anseende.

Hon gifte sig senare med en broder från en ödslig del av Sverige efter att bara ha brevväxlat med honom. En annan äldre syster som tydligen känner många 'vittnen' sade till mig före deras vigsel att äktenskapet inte skulle hålla och  antydde att mannen var mycket sjukare än denna i vissa avseenden hispiga syster. Äktenskapet höll i sju månader. På bröllopsnatten säger skvallret att maken tog strupgrepp runt hennes hals när de hade sex. Hon menade att han besökte kvinnor i grannskapet ensam och att han rapporterade denna verksamhet som tjänst på fältet, d v s att han predikade för dem. Maken hävdade längre fram till sitt försvar att hustrun tömt hans bankkonto.

Trots att systern varit ett Jehovas vittne länge förstod hon inte att hon inte fick gifta om sig. Man får ju bara gifta om sig om den andre bevisligen varit otrogen. Hon ansåg att otrohet var ett faktum i och med att en mentalskötare vittnat för henne om att maken träffade en annan kvinna. Men regeln säger att det ska finnas två eller tre Jehovas vittne-vittnen om äktenskapspartnern nekar till anklagelser om otrohet. Hon lever sedan skilsmässan som frånskild även om hon troligen inte skulle uteslutits beroende på det oklara bevisläget.

Eftertanke